Rörträsks silängar illustrerar hur jordbruk och boskapsskötsel i Norrland kan ha sett ut under andra hälften av 1800-talet. I Rörträsk kunde man öka, kanske till och med fördubbla, foderskörden genom konstgjord bevattning av de naturliga ängarna längs Petikån.
Vatten leddes från en närliggande bäck till slåtterängarna via ett långt dike. Vattentillförseln från bäcken reglerades av små slussportar, som öppnades efter vårfloderna och stängdes igen några veckor före höskörden. Från huvuddiket distribuerades, filtrerades och spreds sedan vattnet över slåtterängarna via mindre diken. För att bevattna marken på andra sidan Petikån fördes vattnet över bäcken i en akvedukt. Bäckvattnet användes också för att driva en vattenkvarn, en kvarnsten och ett hyvelstrålet som användes för att tillverka spån.