Finnforsens vattenkraftverk, som byggdes 1908, var det första storskaliga kraftverket i Skellefteälven. Under 1900-talets första decennium ökade efterfrågan på el stadigt, inte bara för belysning av städer och arbetsplatser utan även för att försörja industrin. Flera nya massafabriker byggdes i den skogsklädda Västerbotten under denna period, vilket ytterligare ökade behovet av stora kraftverk. Utvecklingen av trefassystemet 1890, som möjliggjorde överföring av el över långa avstånd utan betydande energiförluster, gjorde det möjligt att generera el i stora anläggningar belägna långt från konsumenter. Av denna anledning byggdes ett nytt, effektivare kraftverk i Finnfors på motsatta sidan av älven. Byggandet av dammen ansågs vara extremt utmanande vid den tiden, eftersom det ägde rum i ett till stor del obebyggt område. Dessutom saknade svenska vattenbyggnadsingenjörer i stort sett erfarenhet av att bygga så stora kraftverk under de rådande klimatförhållandena. Det kalla klimatet ställde särskilda krav på dammens utformning och vattenhantering. Driften gick inte helt smidigt, då isslask och drivved samlades vid tunnelmynningen och hindrade vattenflödet.
Det tidigare kraftverket är nu ett museum och öppet för besökare på sommaren. Generatorerna, turbinerna och instrumenten är helt bevarade och berättar vattenkraftens historia.